Niezwyczajnie opisana zwyczajność.

La estupenda Inés Carbacho comentó en marzo recién pasado este libro, y ahora que acabé de leerlo, me permito dejar mi propio comentario, no sin antes agradecer a Inés haberlo presentado y recomendado.

Feminista impenitente, lo que se agradece, porque siempre pone en el tapete nuevas miradas y perspectivas. Doris Lessing, ahora con La Grieta nos propone un nuevo mito de la Creación, un nuevo Génesis, donde las mujeres fueron muy anteriores a los hombres.

Así, al menos, lo descubre un investigador romano del año 0 que encuentra manuscritos ya muy antiguos para esa época donde se afirma que en una remota era, muy anterior, solo había mujeres, que por misteriosas razones engendraban solo mujeres, por eso fue un caos cuando empezaron a nacer hombres.

El descubrimiento de esta historia, lleva a nuestro erudito romano a reflexionar respecto de cómo se construyen los mitos, cómo se fijan las tradiciones orales y cómo pueden coexistir (aunque con distintos grados de influencia y validez), versiones muy diferentes de cada hecho.

No parece razonable esta historia donde se afirma que había solo mujeres y que estas mujeres eran estables, firmes responsables, y que los hombres son todo lo contrario. Tampoco parece razonable la afirmación del romano al decir que Artemisa será eterna y que no habrá nunca dioses mayores que ocupen su lugar. Por cierto que si tomamos estas afirmaciones como una clara ironía (muy propia de la autora), caeremos en la cuenta, terrible o no, que el mundo tal cual lo conocemos, con todas sus importancias y nimiedades, será también efímero y pasajero. ¡Y ahí sí adquieren contexto e importancias estas cavilaciones!

También se ha criticado, como casi siempre, que en esta historia las reflexiones y la postura personal de Lessing es más importante que la trama y se ve en ello un error, una falta literaria, incluso un escándalo, o como lo señaló una distinguida crítica literaria argentina, al referirse a que, aparentemente, en esta historia se pone el poder y el futuro del mundo solo en manos occidentales, "eso es inverosímil tanto literaria, como políticamente".

Otro punto es el lenguaje. Se dice que la traductora que debía originalmente verter esta obra al español, se negó a terminarla. Otra versión señala que esa actitud la adoptó la correctora. Se dice que es obscena. De hecho, llamar a las mujeres como grieta (en una clara alusión vaginal) y a los varones chiquitajo (otra alusión de las suyas), no es muy común. ¡Pero estamos hablando de Doris Lessing y no debiera extrañarnos! De hecho, de no haber algo así de contestatario, me habría sentido defraudado.

En definitiva, no estoy de acuerdo con esas críticas que escapan al análisis de la obra. Esto es literatura y, por ende, ficción siempre (y también siempre un espacio propicio para sorpender). Es literatura que aporta los puntos de vista de la autora, su estilo y sus herramientas literarias, su personalidad narrativa y ello se agradece.

La Grieta es una novela interesante, distinta, extraña tal vez. Pero es una oportunidad para mirar la historia con otros ojos y para buscar esas otras versiones perdidas de la historiografia que, por cierto, tienen también un co-relato en nuestra propia biografía.

prof. Benedicto González Vargas

Otros comentarios de libros:

El Ocho, de Katherine Neville

Juanilla, Juanillo y la abuela, de Alicia Morel

Donde el corazón te lleve, de Susanna Tamaro

Akhenatón, de Naguib Mahfouz

En el centro de tu nombre, de Juan Antonio Massone

El Jardinero Fiel, de Clarissa Pinkola Estés.

Los hijos de Selene, de Ralph Barby

Gracia y el Forastero, de Guillermo Blanco

Escucha mi voz, de Susanna Tamaro.

Los Hijos de la Luz, de César vidal.

Fuego bajo la nieve, de Palden Gyatso.

Un día en la vida de Iván Denisovich, de Alexander Solzhenitzyn.

El Romance de Leonardo, de Dmitri Merezhovsky

El Especialista, de Charles Sale

En busca del rey, de Gore Vidal

Romance del duende que me escribe las novelas, de Hernán Rivera Letelier

Don Guillermo, de José Victorino Lastarria

El Niño que enloqueció de amor, de Eduardo Barrios.

There are gems in this book - that demands to be read slowly - that I'll be sharing.

Here's the first:  "This is a time when it is frightening to be alive, when it is hard to think of human beings as rational creatures. Everywhere we look we see brutality, stupidity, until it seems that there is nothign else to be seen but that - a descent into barbarism, everywhere, which we are unable to check.  But I think that while it is true there is a general worsening, it is precisely because things are so frightening we become hypnotized, and do not notice -- or if we notice, belittle -- equally strong forces on the other side, the forces, in short, of reason, sanity, and civilization."

Much to think about.

Es una novela delicada e irónica, en momentos cruel e intensa, pero siempre dulce y de buen gusto. Desde las primeras penetraciones masivas (o violaciones multiples) hasta las primeras relaciones sexuales consentidas, todo se reviste de un halo mágico y mítico que hace de esta novela algo único.

“La Grieta es esa roca de ahí, pero no indica la entrada a la cueva, es ciega, y es lo más importante de nuestras vidas. Siempre ha sido así. Somos la Grieta, la Grieta es nosotras, y en todo momento nos hemos encargado de que esté libre de los arbustos que crecen junto a los árboles, libre de matas[…].”

La alegoría del comienzo de los tiempos es algo tal vez demasiado manido en literatura. De hecho, la escritora nicaragüense Gioconda Belli, ganó el 50º Premio Biblioteca Breve con la novela El infinito en la palma de la mano, una revisitación del mito de Adán y Eva. Pero tanto una como otra novela nos hablan de los primeros seres humanos de una manera cercana, a la vez que mítica y mágica.

Con alegorías tan fuertes como La grieta, la escritora nacida en la antigua Persia, vuelve a hacernos pensar a la vez que disfrutrar. Una de las primeras feministas, sin dejar de odiar dicha etiqueta, en esta novela intenta explicar con imaginación lo que la ciencia no ha conseguido explicar con investigación.

Ya lo decía la Etxebarria en su primera novela, “espero que seamos hijas—en mi caso, hijo— de Lilith”.

]]> http://salkavalka.wordpress.com/?p=12 Thu, 26 Jun 2008 14:07:25 +0000 salkavalka http://salkavalka.wordpress.com/?p=12 I natt hade jag mitt livs första blogg-relaterade dröm. Det var för att jag skulle publicera mina boktips här idag. Jag drömde att jag ägde en gård med två lador som en inspektör skulle ta sig en titt på. Jag skämdes när vi gick dit för jag hade gömt undan vanskötta djur i dom. Den första ladan kom jag undan med, för mina kor hade både dött, förruttnat och upplösts i intet, så inspektören märkte inget. Men i den andra ladan blottades mina halvdöda, svältande hästar. En bild för rädslan när man ska offentliggöra vad man verkligen läser och gillar antar jag. Jag lär inte komma ut som någon finsmakare eller kännare av litteratur med denna lista fruktar jag. Nej, jag är en allätare som läser det jag råkar komma över, så bokurvalet blir lite blandat. I alla fall är detta några av alla dom böcker jag genuint har tyckt om. Och det är faktiskt den viktigaste anledningen att alls läsa, för sitt eget höga nöjes skull. När jag läste igenom min lista insåg jag också att en inte så ringa andel av dom böcker jag gillar innehåller våld. Så om du tycker att sådant är obehagligt att läsa, eller lätt förväxlar fantasi med verklighet, utfärdas härmed en varning. All läsning sker alltid på egen risk! Med detta sagt, välkommen in i min inre lada, kanske du finner att en och annan av dom läsupplevelser jag haft därinne trots allt har riktigt mycket kött på benen?

Johannes Uppenbarelse/Uppenbarelseboken

När jag var i 15-års åldern fanns inte så många ställen att hänga i Göteborg. Utan vare sig pengar eller åder att tala om slutade det ofta med att man satt i det kristna tältet på Heden och tjafsade med de troende om hur det gick ihop att gud på samma gång kunde vara allsmäktig och god. Varje gång dom kristna blev svarslösa sa dom till mig: "Har du läst Bibeln då?" Det hade man ju inte och förlorade därför en hel del trovärdighet. Det var så det kom sig att jag läste Bibeln från pärm till pärm. Och se på fan, jag blev faktiskt chockad över vilken ogin, arrogant och sjävgod tyrann kristendomens och judendomens gud är. Han var betydligt värre än jag kunnat föreställa mig! Men detta är inte platsen att diskutera bibliska historier. Istället kan jag konstatera att jag i Bibeln också hittade en lysande litterär pärla: Johannes Uppenbarelse. Oöverträffad i sitt starka, grymma och överdådiga bildspråk. Den bästa poesi jag läst. Inte konstigt att denna berättelse om apokalypsen och guds oresonliga hämnd, komplett med nummermagi och hela kittet, gett upphov till så många tolkningar och så mycket spekulation genom tiderna. Ta bara detta citat: "Och ännu en ängel kom fram ifrån altaret, den som hade makt över elden. Denne ropade med hög röst till den som hade den vassa lien; han sade »Låt din vassa lie gå, och skär av druvklasarna från vinträden på jorden, ty deras druvor är redo för skörd. Och ängeln högg till med sin lie på jorden och skar av frukten ifrån vinträden på jorden och kastade den i Guds vredes stora vinpress. Och vinpressen trampade utanför staden, och blod gick ut från pressen och steg ända upp till betslen på hästarna, på en sträcka av ett tusen sex hundra stadier." Du som har öron hör: Uppenbarelseboken är obligatorisk läsning. Avslutningsvis tycker jag vi låter blueslegenden Son House sjunga en hyllningslåt till min favoritförfattare: http://www.youtube.com/watch?v=2vAczJUkwU0

Njals Saga

Om du gillar hongkong-rullar är chansen stor att du faller för dom isländska sagorna. Dom är skrivna närmast som filmmanus. Inget psykologiserande, inga miljöbeskrivningar, handlingen helt i fokus. Av dom isländska sagor jag läst sätter jag Njals Saga allra främst, men man får inte heller missa Gunnlaug Ormstungas Saga. Njals Saga handlar som ofta Sagorna gör om en fejd mellan två släkter i ett samhälle där blodshämnden är legio. Trots att författaren varken moraliserarar eller psykologiserar utan bara rakt upp och ner beskriver vad huvudpersonerna säger och hur dom väljer att handla i olika situationer, lyckas han på ett mycket effektivt sätt teckna levande personporträtt. Motivet i Sagan, lojalitet och sammanhållning inom släkterna i konfrontationerna med yttre hot påminner också en del om Honkongfilmernas manliga vänskap där man håller ihop vad som än händer. Det är ett motiv i alla fall jag älskar.

Hatets sånger

Hatets sånger är en antologi med revolutionär socialistisk diktning kring sekelskiftet 1800-1900. Dessa dikter är jag väldigt förtjust i. Dom är enkla, direkta, kompromisslösa och fulla av hopp. Måns Ivarsson skrev i Expressen att jag är naiv och att jag skrivit min bok som om revolutionsromantik vore en ny uppfinning. Men jag kan trösta dig Måns: jag är mycket medveten om att längtan efter en revolutionär förändring är lika gammal som klassamhället. Är det inte just därför varje ny generation på nytt har behov av att besjunga denna längtan? Och Hatets sånger känns för mig oväntat moderna i sitt tilltal. Men också starkt präglade av en tidsanda av socialistiskt hopp, innan en massa splittringar och havererade experiment. Vägen framåt är tydlig och upplyst av ingen mindre än den store ljusbäraren, Lucifer. Detta är den aspekt av diktsamlingen som jag tycker allra bäst om, identifikationen med Lucifer. Den allra första rebellen, som ifrågasatte guds rätt att styra världen och därför förlorade sin position som ängel. Boken är utgiven på Vertigo förlag.

The art of war, Sun Tzu

På senare tid har AFAs aktivitetsguide upprört vissa bloggare eftersom den beskriver hur man tänker strategiskt i gatustrid. Mina tankar går direkt till Sun Tzu som skrivit det berömda verket om krigskonst för ca 2000 år sedan. Självklart kan man också tänka på Maos lilla röda, där tankarna kring krigföring känns mer eller mindre klippta ur Art of war. Sun Tzu har bildat skola för alla efterföljande krigsherrar i regionen. Det går också att känna igen det tänkande som finns inbyggt i olika former av Kung-fu. En strävan efter det ekonomiska, att göra det som behövs, att inte göra det som inte behövs, att vända fiendens svagheter till sin egen styrka. Även om boken handlar om krigsföring så handlar den också om att tänka strategiskt och man kan alltså hittta ett och annat tillämpligt här även för helt fredliga situationer. Eftersom jag själv är en drömmare som låter mig ryckas med av actionfyllda fantasier så att jag inte ser närmsta gatsten utan snubblar och slår i marken med näsan före, kan jag fyllas av beundran för det lugna, diciplinerade fokus som den kinesiska filosofin förespråkar.

Fjärilen från Tibet, CJ Håkansson

Den mycket trevlige och vettige CJ Håkansson träffade jag för första gången på Textmässan förra våren, inte långt efter att vi båda debuterat på Vertigo förlag. Jag fick då ett ex av hans skräckroman Fjärilen från Tibet. Det är inte någon subtil psykologisk skräckberättelse av klassiskt snitt, utan CJ öser på med bilder och intryck från olika på något vis utstötta människors liv. När fasan släpps loss och sprider sig i Sverige anar man att just det hat som huvudpersonerna känner, och som är en konsekvens av deras livssituation, samtidigt driver på den undergång som kommer att äta allt urskiljningslöst, även dom själva. Det finns en stark vrede mot hur människor har det i dagens Sverige i botten på historien, men inte på något övertydligt sätt. Det är skräcken som är huvudmotivet. En skräckvision som får mig att tänka lite på Johannes Uppenbarelse, men helt utan kontexten om rättvisa och ordning i universum. En del partier i boken är mycket obehagliga, tex en kvinna som får hela sitt kvarter utplånat och uppbrännt av onda brandsoldater som alla har hjälmarna märkta med hennes husnummer. Den som är intresserad av skräck kan få många tips på CJs blogg.

Den tappre sldaten Svejk, Jaroslav Hasek

Historien om den tappre soldaten Svejk är en underbar pikareskroman. Svejk vill självklart göra sin plikt som god medborgare och inträder som soldat när det stora världskriget bryter ut. Övvernitiskt plikttrogen vill Svejk så väl, så väl. Och ställer till ett jävla kaos vart han tar sig fram. Är Svejk den idiot han förklaras vara som värnpliktig, eller en intelligent anarkistisk kverulant under ytan? Det får vi aldrig veta. Men en person som sätter käppar i hjulen på systemet medan han ivrigt gör sin plikt för det är naturligtvis varje överordnads hemskaste mardröm. Soldaten Svejk har blivit älskad av många genom åren och bland annat fått ge namn åt en trevlig pub här i stan.

Den ätbara kvinnan, Margret Atwood

Jag tycker mycket om Atwoods böcker. Det är något med hennes språk, hennes sätt att smaka på ordens innebörder och direkt uppfatta vad som pågår under ytan som passar mig väldigt bra. Själv har jag inte alltid så bra kontakt med mina egna känslor, att skriva blir ett sätt att ta upp dom till ytan och beskåda dom. Här tycker jag att Magaret Atwood är en mästare. Om jag särskilt skall framhålla någon av hennes böcker så får det bli debutboken Den ätbara kvinnan. En bok som skrevs vid en tid då västvärldens kvinnor fortfarande var hemmafruar om deras män inte var utblottade, och att kvinnor slutade arbeta när de gifte sig var en självklarhet. Den ätbara kvinnan kom ut -69 när 70-talets feministiska våg ännu var i sin linda. Huvudpersonen Marian arbetar för ett marknadsföringsföretag. Hon går runt och intervjuar folk om ders reaktioner vid konsumtion av olika produkter. Ett meningslöst jobb som hon hoppas att snart undfly genom ett bröllop som rycker allt närmare. Men ju närmare bröllopet med en passande väletablerad man kommer, ju starkare börjar hon uppleva att också den tillvaron kommer att sakna mening. Hennes flyktbehov får henne att inleda en relation med en kille utan framtid. Väninnan säger till henne att genast dra sig ur sidorelationen. Den har ingen framtid säger hon, men det är just framtidslösheten Marian tröstar sig med. Medan bröllopet närmar sig växer en insikt sig stark hos Marian. Hon inte bara arbetar med konsumtionsvaror, i själva verket är hon själv en produkt. Hon är en ätbar kvinna. I takt med att denna insikt blir allt klarare börjar hon mer och mer att identifiera sig med tingen omkring sig, inte minst mat. Om den termen hade varit allmänt bekant då, hade man skrivit att den ätbara kvinnan är en bok om anorexia. Men det var en ganska okänd sjukdom då och därför handlar boken inte heller om en sjukdom. Den handlar om en kvinna som reagerar rationellt på en sjuk och bisarr värld där allt antar varuform och kvinnor låter sig ätas. Det var väldigt skönt att läsa om en kvinna med en ätstörning som inte är ett offer. Andra Atwoodböcker som jag tycker är bra är tex Tjänarinnans berättelse som är en dystopi om hur det kan gå för kvinnor om kristen fundamentalism tar över, tyvärr lite obehagligt aktuell som vindarna blåser just nu. Kattöga om den tyranni små flickor kan utsätta varandra för under namn av vänskap och om längtan efter en verklig kvinnlig vän. Och Oryx och Crake, också en dystopi men den här gången inte om kvinnor utan en diskussion om olika tendenser i samtiden som jag tyckte var riktigt spännande när jag läste den.

Jag heter Ísbjörg jag är ett lejon, Vigdís Grímsdóttir

Jag kan dra mig till minnes två gånger i livet jag grinat som ett barn vid läsningen av en bok. Den ena var när jag läste Ísbjörgs historia. Bokens jagperson sitter inlåst på häktet och talar sin historia om vad som lett henne dit till sin advokat. Språket är personligt och känslomättat. Fram träder bilden av en tjej som fötts utan val. Ísbjörg är en överlevartyp men omständigheterna är inte bara tragiska och orättvisa, dom är direkt skoningslösa. Och när Ísbjörg blir uppträngd mot väggen biter hon. Fast hon kommer att förlora, fast häktet är allt som återstår. Jag identifierade mig starkt med Vígdis huvudperson, och stod nästan inte ut med hur fruktansvärt orättvis tillvaron kan vara. När jag var på Island läste jag en bok med intervjuer med olika moderna isländska författare, tyvärr har jag glömt titeln. Efter att ha läst dom andra författarna svamla om allt mellan änglar, postmodernism och det egna jaget så vaknade jag till när Vígdis Grímsdotter blev intervjuad. Bakom den ekonomiska boomen på Island döljs en massa mänsklig och ekonomisk missär, menade Vígdis, denna verklighet talas sällan om, det vill jag göra.

Dygden har jag platt försummat, Torbjörn Säfe

I den här boken skildrar Torbjörn Säfve dels skalden Lasse Lucidor, dels det svenska 1600-talet. Här saknas helt dom groteska romantiseringar av stormaktstiden som allt för ofta förekommer. Torbjörn ser tidsepoken ur den vanlige medborgarens perspektiv: en tid av nöd och svält, där statsmakten tog vartenda öre dom lyckades pressa ur den fattiga befolkningen till sina krigsäventyr. Det var också en tid när yttrandefrihet var något okänt. En skald som inte var i någon mäktig persons tjänst, utan talade med sin egen stämma, utifrån sig själv, var något märkligt och närmast subversivt. Trots dessa yttre vilkor uttryckte Lasse Lucidor en stark livskänsla. Skulle han sörja så vore han tokot. Ett mäniskoliv är mödan värt att leva, och man bör leva fullt ut. Detta är en livskänsla gemensam för Lucidor och Säfve, och jag ber att få instämma med eftertryck. En romantisk bok om att vara diktare och samtidigt en lättläst historielektion som inte romantiserar ett spår.

Hålet, Jonas Ulfvarsson

När jag var i 15-års åldern kom jag först i kontakt med Jonas Ulfvarssons vilda fabuleringskonst genom punkfanzinet Träsket Glöder som han gav ut i skiftet 80/90-tal. Därför blev jag mycket glad när jag fick höra att han släppt en bok. Hålet är en novellsamling där den sista och allra bästa historien gett boken namn. Ett litet hål på bara några millimeter öppnar sig på en undanskymd plats på Hisingen för att sakta men säkert börja svälja den omgivande världen. Denna historia innehåller också bland mycket annat en orgiastisk skilldring av ett bibliotek utan slut. Jonas historier är fantastiska, groteska, myllrande och vulgära. Huvudkaraktärerna är anti-hjältar av luffartypen men dom lever i en värld där allt kan hända och inget förvånar. En kuk rymmer från sin bärare eftersom den har helt andra sexuella önskemål, på den lokala alkispuben vid St Eriksplan lyssnar en LSD-trippad ung man till en jagad gammal lodis som påstår sig fly från en världskonspiration av Nils-Petter Sundgren-kloner och visar sig ha rätt när han påstår att han har döden i fickan. Personligen glädjer jag mig åt att det är en hel del Göteborg i boken, tex det klassiska sunkhaket Gyllene Suggan ("Vi heter faktiskt Restaurang Västerhus!"). En härlig samling skrönor som ser på samhället ur dom utstötta och fattigas perspektiv. Tyvärr har Jonas som gammal DIY-kille valt att ge ut boken på print-on-demand. Synd tycker jag eftersom jag tror att denna bok skulle ha haft god chans att bli antagen av ett kommersiellt förlag och därmed få helt andra resurser till PR. Som en liten kuriositet, som inte alls har med Hålet att göra, kan jag berätta att jag en gång som ung räddade Jonas skrivmaskin. Det var min första natt på BZ-kollektivet Färjenäs och jag var ensam i huset när jag hörde misstänkta ljud i trapphallen. Jag tassade ut i bara nattlinnet och mötte två förvånade pundare. Den ene med Jonas skrivmaskin i handen, den andra stutsande fram och tillbaka med en kniv. "Va fan gör du här??" undrade den talföre pundaren. Den andre studsade fortfarande fram och tillbaka. "Jag bor här, vad gör ni här?" "Men vadå, bor det folk här?" "Javisst", bredde jag på, "fullt med folk i alla husen". "Men här får ni väl inte bo!" "Nej. Får du ta Jonas skrivmaskin?" Som tur var för mig var pundarna i grund och botten snälla människor, och jag fick faktiskt tillbaka skrivmaskinen av den talföre. Hans polare retirerade baklänges studsande ner för trappan, fortfarande med kniven höjd och gång på gång upprepande "...nu hade du allt en jävla tur. Nu hade du allt en jävla tur...".

En amerikansk myt+Sextusen kalla, James Ellroy

Dom jag känner som läst många Ellroy-böcker säger att han kan vara ojämn. Det kan jag inte uttala mig om, jag har bara läst En amerikansk myt och Sextusen kalla. Men dom böckerna lämnade mig stum av beundran. James Ellroy är en mästare. Till skillnad från den i mitt tycke tråkige och långrandige Ernest Hemingway, så känns Ellroys böcker som isländska sagor i modern amerikansk tappning. Stilen är extremt korthuggen, jargongen rå men trovärdig hela vägen. Det är två kollektivromaner om den amerikanska yttersta högern. CIA, klanerna, maffian, den maffiastyrda fackföreningsrörelsen. Den politiska händelseutvecklingen som sådan är böckernas kärna, men den drivs hela tiden fram på ett dynamiskt sätt av dom enskilda karaktärerna. Karaktärer som alla handlar med egenintresset i första rummet, och är precis samma våldsamma, gränslöst hänsynslösa avskum som deras motsvarigheter i den verkliga världen. Yrkesmördare, maffiosos, drogproducenter och legosoldater. Alla grupper styrs av sina subjektiva intressen. Ibland sammarbetar dom, ibland hamnar dom i konflikt. En kusligt trovärdig bild av hur samhället fungerar manas fram. I dessa böcker beskrivs Kennedymorden, den Kubanska revolutionen och den misslyckade invasionen av Grisbukten, Vietnamkriget och den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Det var detta politiska innehåll som gjorde att jag fastnade mer och mer för historien, trots att jag i början hade svårt att identifiera mig med någon av karaktärerna, som alla är ärkesvin. Men Ellroy är en skicklig författare och så småningom kommer man på sig själv med att sitta och oroa sig för karaktärerna, och känna med dom medan dom mördar, våldtar och torterar sig fram genom historien. Jag har funderat på hur Ellroy lyckas åstadkomma detta, och tror att svaret är en kombination av att man köper dom cyniska förutsättningarna och att alla nattsvarta karaktärer förr eller senare visar upp någon sida som gör dom lite mänskliga. Yrkesmördaren blir kär i en kvinna på ett sätt som gör honom sårbar, en annan hänsynslös mördare klarar plötsligt inte av att döda kvinnor trots krav från uppdragsgivare som inte delar denna gammalmodiga moral (eller någon moral överhövudtaget) och så vidare. Och så fort en karaktär börjar visa upp en alltför idealistisk sida kan man ge sig fan på att det kommer att börja dyka upp problem för honom, i värsta fall att han dör. Karaktärer man trodde var huvudpersoner dödas då och då, andra bifigurer börjar ta mer och mer plats i historien. I böckerna som det är i livet. Suveränt genomfört av Ellroy. Efter att ha läst dessa böcker kan man komma på sig själv med att "veta" precis hur vissa historiska händelser gått till.

Solaris, Fred på jorden, Stanislaw Lem

Den polske sience-fiction-författaren Stanislaw Lem skrev en lång rad böcker under sin levnad, varav jag läst en bråkdel men tyckt om alla jag läst. Stanislaw tar oss med till fantastiska världar, som ändå är trovärdiga. Böckerna är filosofiska tankeexperiment ute i rymden. Dom ställer frågor om människan. Vi framstår i Stanislaws böcker ofta som oförmögna att ta till oss det främmande, vi söker efter kontroll men står maktlösa när tillvaron är större än vi kan greppa. Styrkan i böckerna är kombinationen av trovärdigt beskriven mänsklig teknologi och psykologi, och det hissnande fantastiska som möter ute i rymden. Det är svårt att välja en bok ur hans produktion att tipsa särskilt om, men efter lite funderande valde jag i alla fall ut två. Solaris är den mest kända av Lems böcker, kanske för att den också filmatiserats. Den handlar om hur människor reagerar när dom möter något ditills helt okänt. Planeten Solaris liknar inget man hitills stött på i universum. Astronauternas förträngda minnen materialiserar sig där på ett skrämmande sätt. Upplevelsen kan påminna om att befinna sig innuti en hjärna. Finns ett jättelikt medvetande på Solaris? Fred på jorden är en fantastisk historia om hur vapenteknologin nått en nivå där vapensystemen kan utveckla sig själva i en teknisk evolution. Därför har männskligheten rationaliserat kapprustningen genom att helt enkelt förflytta den till månen, där olika länders vapensystem har varsin zon att utvecklas i och i konfrontation med de andra zonernas vapensystem testa sin förmåga. Ijon Tichy sänds till månen för att undersöka misstanken om att vapnen skulle kunna attackera jorden. Under uppdraget träffas han av en laserstråle som skär av förbindelsen mellan höger och vänster hjärnhalva. På en instutition försöker han rekonstruera vad han varit med om samtidigt som hans ena hjärnhalva saknar moralisk kompass och ställer till en massa jävulskap som den andra förtvivlat försöker städa upp efter.

Kosmokomik, Italo Calvino

Ni som till äventyrs tycker att det varit för mycket politiska eller i alla fall samhällstillvända böcker hitills i min lista blir glada nu. Kanske man hade väntat sig att en bok av en före detta italiensk partisan och skribent för kommunistpartiet, utgiven 1968, skulle ha handlat om politik. Eller om samhället. Eller åtminstone om människor. Men Italo Calvino gick alltid sina egna vägar. Kosmokomik är något så udda som en skönlitterär gestaltning av olika vetenskapliga hypoteser om universum, fysik, och evolutionen på vår egen planet. Alltsammans beskrivet med stor berättarglädje och sinne för det komiska och absurda. Här är naturen inget neutralt och tråkigt, utan värt både att skärskådas och brista ut i gapskratt över. Samtidigt, menar folk som är lite insatta i det naturvetenskapliga, har Calvino koll på vad han diskuterar, så det är inget flum i den änden. Huvudpersonen/varelsen/existensen eller vad vi nu ska kalla den/det heter Qwfwq och är en riktig skrytmåns. Been there, done that. Ivrigt och med många utbroderingar berättar Qwfwq om hur han, ibland ensam ibland tillsammans med gelikar, upplevt fenomen som när all materia i universum koncentrerades till en punkt, big bang, färglösheten och ljudlösheten på en jord utan oceaner och atmosfär, tiden när månen var så nära jorden att Qwfwq och dom andra kunde resa stegar och klättra upp, livets uppkomst, dinosauriernas utdöende och mycket annat. Jag vill även passa på att tipsa om Italo Calvinos storslaagna symbolistiska triologi bestående av novellerna Den tudelade visconten, Klätterbaronen och Den obefintlige riddaren. Finns utgivna på svenska i en samlingsvolym av Atlantis. Nu är vi tillbaka i samhället igen. Med ett försök att beskriva den moderna människans kluvenhet och alienation. Den tudelade Visconten är en dråplig och på sitt sätt vemodig historia om en vicont som under kriget klyvs i en ond och en god sida som saknar kontakt med varandra, trots att dom båda en gång tillsammans utgjort den hela visconten. Den obefintlige ridddaren är vilja och medvetande utan kropp, en tom rustning som går omkring bland dom andra soldaterna. För att citera Italo Calvino själv från förordet till triologin: "Agilulf, krigaren som inte finns, företer de psykologiska dragen hos en människotyp som är vida spridd i vårt samhälles alla miljöer." Slutligen Klätterbaronen, en storslaget upplagd och myllrande berättelse om den lille baron Cosimo,vilken som 8-åring kommer på sån kollisionskurs med den stränga diciplinen och kärlekslösheten i sin fina 1700-talsfamilj att han klättrar upp i ett täd och säger att han aldrig mer tänker komma ner. Så blir det verkligen också. Cosimo representerar en människotyp som, till skillnad från karaktärerna i dom andra två novellerna, är helt och hållet sin egen. Om han inte vill äta dom äckliga sniglarna, så tänker han inte heller göra det. Har han en gång sagt att han inte tänker komma ner ur trädet så får han stå vid sitt ord och inrätta sitt liv efter det. Och Cosimos levnad blir minst sagt rik. Från trädens kronor leker han som barn tillsammans med busungar och äppeltjuvar, där uppifrån upplever han kärleken till den vackra och spännande grannflickan, träffar sjörövare och brevväxlar med tidens filosofer. Cosimo är trixtern och fritänkaren, som följer sitt samvetes röst istället för lagar, order och yttre auktoritet. På så sätt en sympatisk person, fast jag hade en smula svårt att identifiera mig med honom. Antagligen därför att allt gått så lätt för Cosimo, född baron och dom begränsningar han hade i livet ålade han sig själv. Men jag njöt av alla exentriska typer i historien, alla detaljer från livet på 1700-talet och alla svängar historien tog. Däremot blev jag mycket intresserad av en bifigur i historien, Cosimos storasyster Battista. Hon har tvingats till en tillvaro som nunna inom husets väggar efter en sexuell incident som enligt föräldrarnas åsikt skadat familjens heder. Ruvande på ett tyglat men ständigt närvarande hat lagar hon nu familjens mat med utstuderat raffinemang: smörgåsar med råttleverpastej, en tårta garnerad med torkade gräshoppsfötter, en helstekt gris med en krabba i munnen, som i sina klor håller grisens avskurna tunga o.s.v. Helt enkelt en syster till det öppna auktoritetstrotset, till ytan och formen anpassar hon sig, men gör varje dag på sitt eget sätt motstånd mot dom villkor hon tvingats leva under. Den fysiska kärlek hon förnekats, lägger hon varje dag ner på att severa familjen sitt trots. Allt som allt är Calvinos böcker både tankeväckande, muntra och fulla av humor och ironi.

Låt tistlarna brinna!, Yasar Kemal

Jag märker en tendens mot det minimalistiska berättandet bland mina tips. Islänningasagorna sägs vara skrivna med isbergsteknik, Calvino är berömd för lättheten i sin stil och Ellroys sätt att skriva har betecknats som telegramstil. Här får man nog säga att Kemal utgör precis motsatsen. Jag har träffat dom som tycker att han skriver svulstigt. Men själv tycker jag om det köttsliga nästan övermättade i hans berättelser om landsbyggdsbefolkningen i det förmoderna Turkiet. Det är storslagna naturscenerier och brutalt våld. Man kan hävda att författaren ibland förlorar sig i våldsscenerna på ett sätt som är nästan pornografiskt. Men jag kan stå ut med det när jag ser till helheten. Låt tistlarna brinna! är en klassisk bok av Kemal som också berättar en klassisk historia. Den om den ensamme hjälten som sätter sig upp mot ett förtryckarsystem, bekämpar det tappert men till slut måste ge sig för övermakten. I detta fall handlar det om daglönaren Memed vars tjej storgodsägaren Abdi Aga vill gifta bort. Memed flyr Agans vrede upp i bergen. Där växer han upp till man, tar kontakt med stråtrövarna på trakten, och sen är fejden igång. Memed står på småfolkets sida mot storgodsägaren och åtnjuter därför mycket hemliga sympatier. En annan Kemal-bok jag är svag för är Mordet på smedernas torg. En bok med detaljerade och mycket bra beskrivningar av såväl naturscenerier som paranoja, dödsskräck och våld. Den handlar om två Agor som lever kvar i en utdöende men ännu stark feodal tankevärld. Därmed kan dom inte undkomma att den konflikt som existerar dom emellan medför kravet på blodshämnd. Poängen med boken är, förutom att skildra en utdöende värld på randen till det moderna, att det som vanligt är dom fattiga och underhuggarna som får offra liv, hälsa och säkerhet i första hand, när överheten iscensätter sina krig.

Grundbulten+Lyftet, Kennet Ahl

Dessa två 70-talsromaner om bunkerfängelset Hall och dom människor som mals ner i fångvården, är ett lysande undantag från den förljugna sörgårdsidyll som annars brukar råda inom den svenska kulturen. Var finns Grundbulten, den mytiska skruv som håller samman hela Hall? Liksom drömmen om Lyftet utanför murarna, kan drömmen om Grundbulten hjälpa fången att stå ut. Precis som vi sk vanliga människor håller oss uppe med drömmen om en vinst på lotteri, automater eller hästar. Visst kommer troligen inte Lyftet, men det skulle kunna komma en dag, annars står vi bara inte ut. I böckerna Grundbulten och Lyftet får vi följa internerna. I första boken skildras Hall inifrån, alla turer i drogförsäljningen, isoleringen, det meningslösa men på samma gång nödvändiga i att försöka göra motstånd, knalltransporterna, våldet. Huvudpersonen är mycket svartsynt, eller om man så vill klarsynt, knäckt av livet. Han omges av en mängd andra karaktärer, såväl intagna som personal skildras. Det är en bitvis humoristisk skildring, men historien som sådan är utan nåd I Lyftet får vi följa några av karaktärerna från Grundbulten utanför murarna. Dom längtar efter Lyftet och försöker arbeta för det, men det är dömt att misslyckas från början. Lyftet är också en skildring av samhället sett ur kåkfararnas synvinkel. Bland annat socialen och arbetsförnedringen beskrivs träffande. Dessa båda böcker av författarpseudonymen Kenneth Ahl (Lasse Strömstet och Christer Dahl),visar det vi sällan vill låtsas om. Drömmen om Lyftet är en tunn rök för den som inte har dom ekonomiska resurserna från början. Och utan flyktväg, hur ska vi stå ut? Dessutom diskuterar dom den så kallade kriminalvården, som bara blivit ännu mer totalitär sen dess.

Svart krabba, Jerker Virdborg

Jag råkade ha radion på när första kapitlet av Svart krabba gick som radioföljetong. Därefter var jag fast. Förmodligen är det inte bara första utan också enda gången i livet jag följt en radioföljetong. Det var den mest spännande bok jag har hört. Jag vet egentligen inte vad den handlar om. Det är ett fiktivt land, med nordiskt klingande namn och klimat, i en okänd tid, i krig med ett annat fiktivt rike som också verkar nordiskt. Soldaten Edh har blivit inkallad, men redan på tåget tas han åt sidan av ett millitärt befäl. Nya order har kommit. Edh ska inställa sig för ett hemligt kuriruppdrag. Edhs specialkunskapaer som gammal skridskoåkare gör att han valts ut till den hemliga grupp som ska ta sig över isen. Redan nu är stämningen osäker, därefter hålls spänningen på en hög och jämn nivå genom hela boken. Frågorna blir mer och mer akuta. Vem går att lita på? Är uppdraget i själva verket en fälla? Eller ett föräderi som Edh är inlurad i på grund av sin kompetens att åka fort på skridsko? Vad väntar på andra sidan vattnet? Om man nu alls kommer över? Hur går kriget egentligen? Är det fienden eller den egna sidan som kontrollerar detta område? Utan någon att lita på finns heller ingen att rådfråga. Jerker Virdborgs strama stil närmar sig poesin. Egentligen är hela Svart krabba som ett enda utdraget stämningsläge. Totat ensam, utlämnad till yttre krafter är soldaten. Som litar till sin självdiciplin medan han på samma gång försöker hålla borta underströmmen av skräck och panik, och tänka klart och rationellt. Inte heller andra gången jag läste Svart krabba förstod jag vad den handlade om. Men den var lika spännande som sist .

Nu var det 1914, Eyvind Johnson

I samband med föredrag och intervjuer har jag ibland fått frågan om jag läst mycket av dom klassiska svenska proletärförfattarna. En begriplig fråga med tanke på att min roman låter inrätta sig i ledet av svenska realistiska utvecklingsromaner om ungdomstidens möte med såväl arbetslivet som dom sociala striderna för dagen. Och svaret är ja. Jag har läst väldigt mycket proletärförfattare från tidigt 1900-tal och tyckt om deras böcker. Jag vet att dessa böcker anses hopplöst grå och tråkiga av många, men jag är ingen opportunist. När jag funderat på vad jag är svag för i genren inser jag att det ofta är huvudpersonerna som är lätta att identifiera sig med. Proletärlitteraturens huvudperson är ofta en drömmande pojke, som hatar arbetet och längtar vidare i livet. Verkligheten beskrivs sakligt, den är för liten, hård och torftig - nu som då. Men hoppet finns där, den enskilda människan försöker göra det bästa av sitt liv och solidariserar sig oftast också med människorna runt omkring. Arbetskamrater, särlingar, familjemedlemmar porträtteras kärleksfullt och medkännande. Sen finns naturligtvis en moralistisk slagsida ibland, som jag tycker kan vara svårsmält. I tex Vilhelm Mobergs serie om Utvandrarna, Invandrarna, Det gamla riket, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige ställs en idealisk bild av lantarbetaren upp. Karl-Oskar vet att hårt arbete är det enda som gäller, och med hårt slit bygger han och hustrun upp ett litet jordbruk från grunden och överlever. I kontrast ställs hans drömmande lillebror, en figur som jag tycker mer om. Han hatar sin drängplats där han bland annat förlorar sin hörsel genom en bestraffande örfil från sin arbetsköpare. Av längtan efter något annat tjatar han sig med på amerikaresan. Men det är något annat än ett liv av bara arbete han längtat efter. Därför låter han sig lockas av guldruschen och drar iväg från sin brors familj. Därefter utsätter Moberg honom för följande: hans bäste vän dör och allt förlorar sin mening, det guld han fått tag på investerar han i en liten rörelse ihop med en före detta landsman som blåser honom genom att ge honom kattguld, han vänder hem till brorden dödssjuk men glad över att äntligen kunnaa bidra med något han också, när han gett broderns familj guldet får han veta att det bara är kattguld, brodern ger honom en smäll på käften och han går ut i skogen och dör i skam och ensamhet som ett litet djur. Allt för att han vågade längta bort från arbetet. Detta var en av dom två gåger i livet jag gråtit åt intrigen i en bok, jag kan inte förstå hur Moberg kunde vara så oförsonligt grym. Nej om jag istället ska plocka fram en proletärroman jag tycker om så väljer jag Nu var det 1914 av Eyvind Johnsson. Bara titeln tycker jag om, tror faktiskt det är den bästa romantitel jag hört. Boken försöker varken moralisera eller predika. Att beskriva verkligheten som den var är nog. Även en modern människa kan tydligt känna det omänskliga slitet i 14-åringens 12-timmarsdagar, trötthetens vågor genom kroppen, faran för livet när han jobbar med timmerflottning på floden, den torftiga kärleksbristen i fosterfamiljen. Men lika tydligt upplever man glädjen över att inträda i det vuxna livet hur hårt det än är, arbetsgemenskapen med dom äldre männen, det ödsliga men vackra landskapet, närvaron när historieberättandet kommer igång. Berättarjaget är starkt närvarande med tankar, känslor, infall och längtan. Om du läser Nu var det 1914 och tycker om den så finns det en fortsättning. Tillsammans med Här har du ditt liv, Se dig inte om och Slutspel i ungdomen ingår den i den självbiografiska sviten Romanen om Olof

Lust, Elfriede Jelinek

Egentligen kanske lite fel av mig att ta med dena bok. Jag har nämligen inte själv läst klart den. Men va fan den är bara så bra. Nobelkomittén fick ingen större förståelse för valet av Jelinek. Det var oförskämt av henne att ha social fobi och inte våga komma och hämta priset personligen. Arrogant och otacksamt mot Vårt Storsvenska Pris. Dom borde ha gett det till Astrid Lindgren istället tyckte många, hon skriver ju så fina barnsagor. Det gör inte Jelinek. Hon skriver fula men sanna sagor för vuxna. Doris Lessing såg aktivt ner på Vårt Pris och Vår Komitté, men ansågs ändå som en betydligt sötare gammal dam. Så har också Lessing gjort upp med kommunismen som en ungdomssynd. Det har inte Jelinek, hon har än idag obekväma åsikter om både det ena och det andra. Jag tycker mig absolut förstå varför nobelkomittén valde Elfriede. Nobelkomittén verkar gilla postmodernistisk litteratur. Jag har väldigt svårt för den. "Du kan vara en sån ryggmärgsreaktionär ibland Salka", som min väninna brukar linda in sin kritik i skämtsamhet. (Jag brukar då bita tillbaka genom att kalla henne existentialist). I alla fall, en postmodernistisk text en sån som jag älskar, det måste vara en bra postmodernistisk text. Visst, Lust är en så kallad svår text. Man får läsa ganska långsamt och uppmärksamt. Men det är inte så stor skillnad för mig, jag brukar läsa långsamt och tycker inte att snabbhet är den absoluta dygd den ofta upphöjs till. Det är en symbolistisk text som till det yttre handlar om ett äktenskap. Mannen är omnipotent i sin sexualitet. Hans begär saknar helt enkelt slut, hur han än gör kommer han aldrig att lägga sig på sängen och somna tillfredställd med rynkorna utslätade. När hustrun blir fokuspunkt för all denna sexuella energi, som dittills spritts på byggden, leder det till en stegrande sadomasochistisk affär som jag som sagt ännu bara läst början på. Vanligtvis tycker jag om böcker där jag kan finna kvinnofigurer som är aktiva subjekt. Elfriedes kvinna är raka motsatsen, ett självutplånande objekt. Detta borde vara världens slitnaste och tråkigaste bild: kvinnan som offer, mannen som pervers och gränslös förövare. Men konstigt nog är det inte alls tråkigt i Lust, tvärtom. Kanske beror det på at det inte är två individer som beskrivs, jag tror inte ens att det egentligen är könen som sådana som beskrivs. Snarare är dom en symbolisk inkarnation av dom rasande krafter som verkar i de moderna kapitalistiska samhället. Om vi ger mer och mer av oss själva hela tiden, medan kraven på oss och bruket av oss hela tiden tilltar i samma mån. Eller om vi hela tiden drivs på av ett begär utan slut, vill ha nästa, bättre, mer, starkare. Visst kan man säga att våra utgångspunkter är olika då, men också lika på en förfärande punkt. Vi kommer aldrig att kunna rulla ögonen bakåt och somna grundligt tillfredsställda. Jag tycker att Lust förmedlar en stark bild av den rasande rörelse efter tomhet som finns inbyggd i kapitalismen. Hon gör det med ett minst sagt distanserat språk och målar här och där i texten upp små svartsynta bilder som är roliga i sin drastiskhet. Jag vet inte om jag verkar helt knäpp, men jag skrattade jättemycket när jag läste i Lust. Ber att få återkomma senare om hela boken.

V for Vendetta, Alan Moore och David Lloyd

Jaha, jag smög ju in Sun Tzu som en slags skönlitteratur, lyrik tänkte jag närmast på. Så varför inte avsluta med en serieroman, eller grafisk novell om ni föredrar det uttrycket? I alla fall var Alan Moore och David Lloyds V for Vendetta en av mina stora läsupplevelser under tonåren på 90-talet. Idag känns en del av innehållet daterat, annat kanske lite väl politiskt naivt. Men en roman är inte en politisk teoribok å ena sidan, den diskuterar på ett på samma gång bredare och djupare plan. Å andra sidan tycker jag att det finns partier i den här berättelsen som har precis samma tyngd och lyskraft som när jag läste den första gången. Inte minst det brutala men kraftfulla sätt V visar sin adept hur tunn linjen mellan direkt fångenskap och så kallad frihet i ett samhälle med överhet är. Den vanliga människan försöker klammra sig fast vid det lilla hon har, och glömma bort att det inget är värt när hon inte har makt över sitt eget liv. Det paradoxala är att just i den yttersta fångenskapen, vid hotet att till och med mista livet kunde Vs adept hitta fram till den enda friheten som går att finna i ett klassamhälle: friheten att ta kontroll över sig själv genom att vägra. Det finns också många andra fina scener i historien, som när V defenitivt tar avsked av sin gamla ungdomskärlek fru Justitia, som visat sin sanna karaktär genom att vara beredd att krypa i säng med männen i höga stövlar. Frihet och rättvisa saknar värde utan varandra och är förenade i den nya älskarinnan, Anarkismen. För övrigt saknar jag hela temat om fångenskapens och frihetens sanna väsen i filmatiseringen. Visst, en film kan popularisera en bok, så därför säger jag diplomatiskt: läs albumet också. Förutom albumets litterära poänger vill jag framhålla det vackra bildspråket. Det framtida fascistiska England är i Lioyds tappning en grådaskig plats; genomövervakad, full av dålig, glättig TV-underhållning, rasism, rädsla och småskurenhet. Efter ett par besök i London frestas jag påstå att det alltså inte är helt olikt dagens verklighet. Kamerorna är riggade, hälften av alla TV-program verkar handla om verkliga eller möjliga terrordåd och terrorhot mot England. Om fascismen fortfarande är långt borta från England så känns friheten tyvärr ännu mer avlägsen.

I don't know about anyone else, but I'm freaking out. The floods in the Midwest and the fires in California have me thinking that the effects of global warming are no longer theoretical. Nor are they just a future possibility: it's happening. While it's true that this is fire season in California, some of the firestorms now raging were sparked by unusually powerful bolts of lightning. People who've been fighting these fires for decades say they've never seen anything like it. That's a scary refrain I keep hearing: things are happening to our planet that have never happened before. Until now I was worried about my grandchildren's future, but I figured I'd be gone by the time the worst was upon us. Now I'm not so sure.

I keep reflecting on a couple of relatively recent books by my favorite writer, Doris Lessing. She’s always had the gift of foresight, and in Mara and Dann: An Adventure, and its sequel, The Story of General Dann and Mara's Daughter, Griot and the Snow Dog, her psychic abilities are front and center. The first book, an old-fashioned adventure tale, begins in a far-distant future on the continent of Ifrik--Africa, the only continent not submerged in ice. The two main characters, a sister and brother, are rescued as children from warriors and raised by a kindly woman among the Rock People, whose tribal name reflects lives that are beyond difficult. Water dragons, scorpions, and beetles the size of dogs threaten human existence. There is never enough food or water, and people slit each other's throats for a piece of dried fruit. Dann leaves the village just as war and famine are forcing the Rock People to migrate North, but Mara remains to care for the old woman who raised them. Eventually Dann returns for Mara, and their journey North, the heart of the book, begins.

The siblings travel through drought-ridden towns, abandoned cities, military outposts, and apparently thriving regions that are in fact doomed. Their adventures are gripping, and make for a real page-turner. But Mara and Dann is, of course, more than an action-packed thriller: along the way the siblings learn lessons—always the substance of a Lessing story—about history, human nature, politics, and the prospects for a planetary future.

Although written in deceptively simple language, and without any of the political sermons for which Lessing is famous, Mara and Dann still manages to convey the messages she’s been putting out, like urgent SOS's, for decades: this is an uncontrollable, cataclysmic universe; human beings know less than nothing about the forces governing our circumstances; we fail to learn from history, and are therefore doomed to repeat it. In Mara and Dann we see the logical results of a world of displaced populations, who manage to go on believing everything will be fine despite all evidence to the contrary.

But the most important message of this Lessing SOS is, simply put, WEATHER RULES! Mara and Dann, along with the rest of the struggling population, can't do much else with their lives when they're at the mercy of one disaster after another. All their time and energy is spent coping with the upheavals of a planet that's doing pretty much what it’s doing now, only on an even grander scale. As icecaps melt and flood one area after another, populations of refugees move on, only to find various conditions inhospitable to life wherever they go.

After accompanying Mara and Dann through a myriad of harrowing experiences, we can’t help but hope for a happy ending as a payoff, even knowing it would be out of character for this author to deliver one. Yet Lessing does come close to a happily-ever-after of sorts—it’s just that the characters she’s invented could never be content with one. It turns out that what sustained and motivated them was the rigorous quest for survival, and the people they've become as a result of that quest could never be satisfied with something so simple as happiness, or even stability. The reader is left with the sense that "this too shall pass," that new ice formations will creep down and one day cover Ifrik, or will melt and flood the continent, or the drought below will sweep upwards, or... Whatever happens, all is transitory—individual lives, societies, the planet, and even the shape of this wild, predictably unpredictable universe. It’s not a pretty picture. As I said, I'm freaking out.

Doris Lessing

Apropå ett bokhore-inlägg om litteratur i litteratur, närmare bestämt hur Jenny Diski läser som en galning i "Strangers on a train", kommer jag ihåg hur Jenny Diski som ung bodde en tid hos Doris Lessing. Jag misstänker starkt att hon var en av de där trasiga ungdomarna som stal etc och bara flyttade in i huset, som Lessing beskriver så fint i "The Sweetest Dream"/"Ljuvaste dröm". "Ljuvaste dröm" är en roman men den utspelar sig i direkt följd efter Lessings två memoarer, hon har sagt att eftersom folk hon skrev om fortfarande levde var hon tvungen att skriva i romanform för att vara sann utan att såra någon.

Och tydligen har Lessing och Diski en pakt om att aldrig skriva om varandra. (Namngivna.) Har någon nåt tips om där Diski skriver om Lessing utan att nämna namn, please tell, det skulle jag tycka vara underbart att läsa. :-)

If you follow Neil Gaiman's blog, like I do, you already know about this. If you are in the UK and regularly hit a Waterstone's (like I would, if I was there), you'll know about it as well. If not, man, have I got news for you! :)

Waterstone's asked 13 authors (or maybe they asked more, but only 13 answered) to write a short story on a postcard, which were auctioned off yesterday (all the profits went to the English PEN and Dyslexia Action). The stories are online now, and if you feel inspired, you can write your own (until June 19th). The best three stories will be published along with the professional authors' stories in a book.

Oh, yeah, and the authors are: Neil Gaiman, Irvine Welsh, J.K. Rowling, Doris Lessing, Nick Hornby, Margaret Atwood, ...

Cool thing.

It's been almost a year since the last wizard book, Harry Potter And The Deathly Hallows, was published.

"I had great fun writing the card and I'm absolutely delighted that it has raised £25,000 for two such worthy causes", said JK Rowling

13 authors, including Doris Lessing, Nick Hornby, Margaret Atwood, Lauren Child, Sebastian Faulks, Tom Stoppard and Irvine Welsh, have been asked by auctions organisers to write storycards for Waterstone's What's Your Story? auction. All 13 cards were sold without a reserve price.

Money raised will go to English PEN, which promotes understanding through literature, and Dyslexia Action.

JK Rowling's finished her story with the handwritten words : "From the prequel I am not working on - but that was fun!"

The Tales of Beedle the Bard, another of Mrs Rowling's story, fetched £1.95m at auction, in December 2007.

Det här är på många sätt en saga mer än science fiction. I båda rikena är djuren olyckliga och föder inte ungar. På sikt handlar det om överlevnad, kvinnliga principer som måste blandas med manliga för att båda zonerna ska kunna överleva. I zon fyra är det straffbart att ens titta mot de vackra blå bergen i zon tre, människorna tvingas bära tunga hjälmar som trycker ner nackmusklerna.

Äktenskapet mellan Al.Ith och Ben-Ata börjar olyckligt, men så småningom börjar de älska varandra och får en större förståelse för varandras sätt att leva. Priset för Al.Ith blir mycket högt, hon förskjuts i sin egen zon.

Det här är inte en av de Lessing-böcker jag verkligen älskar, men intressant ändå.

ok, the first African American to claim the right to be the Democratic candidate for the next USA presidential elections. yes, he could be wrong, and the Democratic party could refuse him his right (as it happened to some candidate in the 80s).

I hope US have changed since the 60s (§1, §2,§3), and that the last nobel prize winner (Doris Lessing) is clearly wrong.

I'm however happy to see that history is being written...

One may write a life in five volumes, or in a sentence. How about this? Alfred Tayler, a vigorous and healthy man, was wounded badly in the First World War, tried to live as if he were not incapacitated, illnesses defeated him, and at the end of a shortened life he was begging, “You put a sick old dog out of its misery, why not me?”

Doris Lessing follows this factual summary not so much with a refutation of it as with an amplification exposing its inadequacy. She cites the actions, the energies and abilities it excludes. Yet even doing this doesn’t satisfy her. There remains a part of the man, apprehensible enough but always hidden beneath his everyday persona, a part beyond all assimilable data, surviving largely irrespective of exterior circumstances and their exigencies. Perhaps only fiction can do justice to such a thwarted individual as Alfred, Doris Lessing’s father – or to his wife, her mother, the scarcely more fulfilled Emily McGough. So in Alfred and Emily, Lessing sets herself the task of creating for her parents a happier alternative to the lives they actually lived. The foundations she builds on are all the give-away half-conscious hints, involuntary gestures and inconsistencies of speech or behaviour she observed in them during her difficult years as their daughter in Southern Rhodesia, before and during the Second World War.

An exercise so conjectural, however revelatory, could not content a writer as analytic as Lessing. In her 1971 preface to The Golden Notebook (1962) she wrote that her central character “recognizes she has to separate things off from each other, out of fear of chaos, of formlessness . . . . But from their fragments can come something new, The Golden Notebook”. This method also applies to Alfred and Emily. A foreword of arresting directness gives us the essentials about her parents and about her own authorial intentions. Then comes a novella telling the story of their translated lives, which duly receives an “Explanation”, followed by an illuminating little history of the Royal Free Hospital in Hampstead, where both the real and the fictional Emily McGough worked. This makes us feel that Lessing’s project, for all its speculative inquiry, is anchored in English actualities.

A passage from Lady Chatterley’s Lover is the epigraph to Part Two, a warning that psychic wounds never heal as swiftly, or as thoroughly, as physical ones can: “And when we think we have recovered and forgotten, it is then that the terrible after-effects have to be encountered at their worst”. We are now ready to move into that territory which gave Lessing herself such deep-seated wounds that even in old age she must still treat them, and as a result help readers deal with their own. This is the existence, never properly thought out beforehand, constantly rocky and disappointing, that the Taylers forged in Southern Rhodesia and imposed on their two offspring, Doris and Harry.  ... more>>

Alright. Salt in place, one feels better.

It's raining, and all the cats and dogs are inside. Abersnacki is cowering under M's desk, while the rain drops patter down. One might say: Most Pathetic Guard Dog Ever. But, of course, one doesn't.

I slept until 9 o'clock this morning, laziness I excuse by saying it's rainy and dusky outside and I have no clock in my room (I threw out my clock during my insomnia weeks last autumn. Bad enough to not sleep, but absolutely suicidal to have to watch your next day's sanity slip away one minute at a time. No. I threw out my clock and got a bunch of entertaining books and just read all night. Yeah, it still sucked).

In terms of life busyness, quickly: I turned down the full-time job, I accepted a 24 hr a week job of evening shift (still PR), Blue Cross Blue Shield has good major medical insurance for twenty-somethings, I started jogging again and am curing my writerly unbelieving blues with the happy hormones that come from exercise (as good Queen Vic says, "WE are not INTERESTED in the possibility of defeat.").

I finished reading The Golden Notebook, a hefty tome that managed to snag itself a Nobel Prize in the early sixties... or seventies... or something. Highly interesting for its insider's look at Being A Communist during the war and in the 50s. Highly political. It's also supposed to have all these important things to say about being female and gender and what not, but after the main character's twenty-eighth affair I kind of got over the illusion that she was clear-sighted. I mean, I'm sure she could write a razor book on The Kind Of Man Who Has Serial Affairs And Hates His Wife And Is Completely, Clinically Insane. By all means. But, one supposes that that is not exactly mainstream masculinity.

It does read a bit like a recipe for the Nobel Prize.

Take war and rinse under cold water; set aside

Mix:

1 can feminism

1 can communism

1 can racism

1 can worms

Toss together. Add war, and garnish with perseverations on art

Voilá. One cold worm salad coming up.

No, truly it is an interesting book. Very well-written.

I think shall read something very dense next, though. Like Trollope. I only have one book left, and I really feel that I deserve some candy now.

Dogs. I don't have a bedroom clock, but I do have a computer clock. Must get back to work. The book is, oddly enough, coming along well these last two days. May the trend long continue.

So the question on any given day might be, who do you identify with--the picnic-ers? the flies? the melon?  Are you even the sort of person to go on picnics and, if so, would you be comfortable glancing over, between bites of potato salad and angel food cake, at this open mellon teeming with doomed flies and maybe a malicious yellow jacket or two?

Speaking of Doris Lessing, last night I picked up The Golden Notebook again.  I'd spotted it in many a library, but I only bought the book when she won the prize. (Sales must have shot up that week.)  I put it down almost immediately--there's a heavy-handedness and an earnestness that I couldn't stomach--and shelved it.  It stuck in my mind though, and last night I was trying to read Mating by Norman Rush (another enormous novel that I have no business getting into when I have report on a 500-page ms due tomorrow).  So I was settling in with the Norman Rush when I realized I had this yen or craving for something else--something, something, what could it be--and it was The Golden Notebook.  Those slightly off-putting qualities were still there, but it was exactly what I wanted to read, and I have just had a minor personal literary epiphany, dawdling here over my first blog post...The first scenes of The Golden Notebook resonate with those of another bulky, uncomfortably sincere book of ideas for which I have an overwhelming and perhaps irrational love and which, further more, I credit with changing my life in ways both major and minor, get ready for it, Women in Love by D.H. Lawrence.  Thoughts?  I'll let you know after I finish the Lessing, but twenty dollars says she isn't Lawrence's equal for sheer emotive power and, I'll just say it, genius, however rough-hewn.

Un article paru ce week-end dans le "New York Post" nous en dit plus sur l'état d'esprit de la famille Kennedy après les propos déplacés de l'ex-première dame. Selon un membre de la famille qui parle sous couvert d'anonymat et qui est cité par le Post: "Hillary Clinton a été trop loin et s'est mise hors-jeu toute seule. Comment peut-elle encore suggérer aux électeurs démocrates qu'elle a l'expérience de son côté lorsqu'elle multiplie les bourdes à répétitions? Elle dépasse les bornes avec ses propos déplacés. Sa campagne est terminée."

Un autre membre de la famille prend alors la parole et confirme sa stupéfaction face aux dernières déclarations d'Hillary Clinton:" Cette fois-ci, elle ne peut pas se réfugier derrière une bourde de son mari. Nous sommes interloqués qu'elle puisse évoquer un évènement aussi tragique pour rester en course. C'est stupide. Les supporters d'Hillary dans le New Jersey et à New York sont très déçus par de tels commentaires. Mais ils s'intéressent de moins en moins à sa campagne et préfèrent s'inquiéter sur l'état de santé du sénateur Kennedy." Il faut dire que la révélation du cancer du cerveau d'Ed Kennedy la semaine dernière a fait la une de l'actu aux Etats-Unis.

Rappelons pour les étourdis ou ceux qui étaient en vacances la semaine dernière les propos controversés d'Hillary Clinton. Voilà ce qu'elle déclarait à la télévision pour justifier la poursuite de sa campagne électorale face à Obama: " Mon mari n'était pas sûr de remporter l'investiture en 1992 tant qu'il n'avait pas gagné les primaires de Californie. Et elles avaient eu lieu au milieu du mois de Juin. Et puis rappelez-vous de Robert Kennedy qui fut assassiner en Juin en Californie." Une manière déplacée de parier sur un éventuel assassinat d'Obama dans les semaines qui viennent? Les propos d'Hillary vont-ils dans le même sens que Doris Lessing, la prix nobel de littérature 2007? Pour rappel, Doris Lessing avait déclarée au début de l'année dans un quotidien suédois qu'Obama se ferait assassiner s'il devenait président des Etats-Unis parce qu'il "était noir". Doris Lessing est une spécialiste des déclaration chocs: elle déclara notamment qu'Internet rendait stupide...

A propos des commentaires d'Hillary Clinton, il faut signaler que la sénatrice de New York semble fâcher avec l'histoire. Son combat longue durée contre Obama n'a rien à voir avec les primaires démocrates de 1968 et de 1992. Lorsqu'il fut assassiné le 5Juin 68, Bob Kennedy n'était pas au milieu d'une longue bataille face à ses adversaires. Il avait déclaré sa candidature que trois mois avant, le 16 Mars 1968.

Quand à son mari Bill, ce n'est pas en Juin 92 qu'il remporta l'investiture démocrate. Dès le 20 mars, les jeux étaient faits après le renoncement de Paul Tsongas, son principal adversaire dans le camp démocrate. Et puis Hillary Clinton n'allume t-elle pas le feu inutilement à propos du danger que court son rival ? On sait tous que dans un pays où se procurer une arme à feu est un jeu d'enfant, il y a suffisamment de psychopathes pour commettre un acte irréparable envers Obama. Certains n'ont peut-être pas envie du premier président noir des Etats-Unis. Hillary Clinton a, depuis, présentée ses excuses. Et d'une certaine manière a découragée ses derniers soutiens...

Just nu är jag egentligen inne i en 'lättläst'period. Jag känner mest av allt för att läsa fantasy. Jag funderar på att läsa om Bilbo. En av mina elever läser den och jag insåg att jag glömt bort handlingen lite. Jag kanske ska ladda in den i min mobil och lyssna på de i stället. Annars lyssnar jag just nu på Ofärd av Dick Harrysson. Jag är inte helt övertygad om jag orkar lyssna klart på den dock. Jag tycker inte om hans inläsning och jag är inte så säker på att jag gillar handlingen. Den slår dock den förra boken Zahiren av Paolo Coelo som jag bokstavligt tyckte sög! En himla massa svammel helt enkelt. Finns det en genre som heter kioskfilosofi? I så fall var det en sån.

När mamma bara får ar**et ur vagnen och läser ut The Cleft av Doris Lessing så ska jag ta över den. Jag saknar Mara och Dann och hoppas att den ska vara lite lik den. Den nya boken verkar också intressant, men den får vänta tills den kommer i pocket. Inga hardcovers may enter through these doors...

Les auteurs vont écrire chacun une courte histoire sur une carte postale. J. K. Rowling va écrire la sienne, avec plusieurs autres auteurs: Sebastian Faulks, Doris Lessing et Irvine Welsh.
Ces cartes postales seront mises aux enchères le 10 Juin 2008, avec des acheteurs privés ( Le domaine publique n'y aura donc pas accès).

Cependant, un ouvrage rassemblera l'ensemble des cartes postales et sera disponible au domaine publique. Les sommes reversées pour les achats des ouvrages, reviendront aux deux associations concernées.

After a moderately gloomy and relatively cynical music-industry-vs.-art conversation with Amanda in our kitchen, she emailed me some sobering words used by author Doris Lessing in her lecture for winning the 2007 Nobel Prize in Literature:

We have a bequest of stories, tales from the old storytellers, some of whose names we know, but some not. The storytellers go back and back, to a clearing in the forest where a great fire burns, and the old shamans dance and sing, for our heritage of stories began in fire, magic, the spirit world. And that is where it is held, today.

The storyteller is deep inside everyone of us. The story-maker is always with us. Let us suppose our world is attacked by war, by the horrors that we all of us easily imagine. Let us suppose floods wash through our cities, the seas rise . . . but the storyteller will be there, for it is our imaginations which shape us, keep us, create us - for good and for ill. It is our stories that will recreate us, when we are torn, hurt, even destroyed. It is the storyteller, the dream-maker, the myth-maker, that is our phoenix, that represents us at our best, and at our most creative.

It's a hopeful message, but it's interesting how the media is only reporting on how winning the Nobel Prize has rendered Ms. Lessing incapable of writing. That the media frenzy surrounding the prize is exhausting and, well, they just won't stop bothering her about it.

So I went and read her entire Nobel lecture, which can be found here. It is a long ride, with a great range of poignant emotion. In one section I found a comforting universality on the desecration of art through publicity, popularity and fame:

Let us now jump to an apparently very different scene. We are in London, one of the big cities. There is a new writer. We cynically enquire: "Is she good-looking?" If this is a man: "Charismatic? Handsome?" We joke, but it is not a joke.

Some much-publicised new writers haven't written again, or haven't written what they wanted to, meant to. And we, the old ones, want to whisper into those innocent ears: "Have you still got your space? Your soul, your own and necessary place where your own voices may speak to you, you alone, where you may dream. Oh, hold on to it, don't let it go."

It's so hard for some to "hold on," especially -- if I may, apply this to music -- with the way we consume music. Because it is an art that must be recreated live, performed and communicated with others, and how do you convince musicians that art is something that is true and pure if they don't believe in art that way? When so often the worth in what you are doing can appear intangible if nobody is "talking" about it; if someone else isn't telling you how amazing you are? Art is art, and regardless of the medium, if you like it then you have to hold on to it, tightly -- either as consumer or creator -- wheedling the life out of it just to bring some happiness and redemption into your own.

Before I go any further I want to admit that I have never read anything by Doris Lessing. And so I don't know what she writes about and that's really irrelevant for what I'm writing about (as far as I know).

Both of the above mentioned articles presents a different side of the Nobel than what many of us may thing. It's a goal for many writers, I would think, to obtain that particular prize. There is nothing greater than the Nobel in any aspect of live, not only writing. I'm sure some debate could arise on this statement alone, there are some out there that would argue that the Pulitzer is the greatest prize in the writing world but I would argue otherwise. Once you have the Nobel where can you go from there?

The problem that I have with Lessing in this particular situation is that she is blaming her inability to write now on the fact that she has to go around talking to everyone about her win. Well, here's the rub. Lessing, as far as I know has the capacity to say no to an interview, can she not? If she would just be selective in the interviews she is willing to participate in she would have more time to work on her craft. And these two articles show how far the problem has gone, instead of ignoring the media and spend time writing she goes to them to complain the lack of time to write.

Am I over simplifying things here? Does Lessing have no control over her schedule? What should she do?

I also want to remind everyone that I'm looking for a title for this feature. You can read more about what I hope to do with this feature by reading the original post. And I would like to remind you that the title that wins will receive a $25 gift certificate to the online bookstore of their choice. The contest closes the end of May. Thank you to lost that have already left suggestions either as a comment or emailed them to thatsthebook@gmail.com. The winner will be posted on June 1, 2008.

The increased media interest in her has meant that writing a full novel was next to impossible, she told Radio 4's Front Row. Lessing, 88, also said she would probably now be giving up writing novels altogether. Her latest book is the partly fictional memoir entitled Alfred and Emily.

Since her Nobel win she has been constantly in demand, she said. "All I do is give interviews and spend time being photographed." Speaking about her writing, she said: "It has stopped; I don't have any energy any more.”This is why I keep telling anyone younger than me; don't imagine you'll have it forever.

"Use it while you've got it because it'll go, it's sliding away like water down a plughole." Lessing is the 11th woman to win the Nobel Prize for literature in its 106-year history. Her best known works include The Golden Notebook and The Good Terrorist.

The disaster is that she’s not writing anymore and makes you think the cost of these …ten minutes for the ones who could do without the Hollywood style fame.

]]> http://gavetadoautor.wordpress.com/?p=492 Mon, 12 May 2008 22:43:15 +0000 gavetadoautor http://gavetadoautor.wordpress.com/?p=492
x

Terra/BBC Brasil - A escritora Doris Lessing disse que ganhar o prêmio Nobel de Literatura no ano passado tem sido um "desastre". Em uma entrevista ao programa Front Row da Radio 4 da BBC, Lessing disse que, com o interesse cada vez maior da mídia, tem sido quase impossível escrever um livro inteiro.

"Só o que eu faço é dar entrevistas e passar o tempo todo sendo fotografada", afirmou. Lessing, 88 anos, disse que provavelmente irá desistir de escrever romances de uma vez por todas. O mais recente livro da escritora leva o título de Alfred and Emily, descrito em parte como uma memória de ficção. "Parou, eu não tenho mais energia", disse Lessing se referindo ao ato de escrever.

"É por isso que eu digo aos mais jovens: não imaginem que vá durar prá sempre. Aproveitem agora, porque depois passa, vai embora que nem água no ralo", afirmou.

The Nobel Prize-winning author Doris Lessing has said that winning the award was a "bloody disaster" for her, and fears she will never write again.

 Lessing, 88, whose works include the feminist classic The Golden Notebook and The Good Terrorist, said instead of pursuing her first love of writing, her life was constantly disrupted by media requests.

When she won the Nobel Prize last year, Lessing, who lives in London, said it was "astonishing and amazing" and the completion of her "royal flush". But she has told BBC Radio that the glittering prize had since been a "bloody disaster" to her writing career instead of one of her crowning achievements.

"All I do is give interviews and spend time being photographed," she told Radio 4's Front Row programme, in an interview to be broadcast tonight.

Lessing, the 11th woman to win the Nobel Prize for literature in its 106-year history, said the constant demands had made her tired. She believes her new book, a partly fictional memoir called Alfred and Emily – the names of her father and mother – will be her last.

Speaking about her writing, she said: "It has stopped, I don't have any energy any more. This is why I keep telling anyone younger than me – don't imagine you'll have it for ever. Use it while you've got it because it'll go, it's sliding away like water down a plughole."

Lessing, the author of more than 50 novels, volumes of short stories, memoirs and plays, said she had already spent much of the £775,000 prize money. "It has gone to my children, my grandchildren and my extended family. It will all be gone in two years. Anyway, my accountant tells me I should get rid of it. Give it away, otherwise the tax man will get it." ... more>>

Para la escritora de 88 años, el Nobel "ha sido un maldito desastre". "Todo lo que hago ahora es dar entrevistas y pasar el tiempo siendo fotografiada", dijo Lessing, quien admitió que su vida ha sido modificada para peor desde que ganó el premio en octubre pasado.

Además, afirmó que ha gastado casi la totalidad de los 1,5 millones de dólares del Nobel. "Ese dinero fue para mis hijos, mis nietos y mi familia extendida. En dos años no quedará nada. Para colmo mi contador me dice que tengo que deshacerme de ese dinero (para no pagar impuestos). Tengo que darlo sino el recolector de impuestos se quedará con todo", comentó en una entrevista con la radio 4 de la BBC.

Además, declaró que ya no siempre tiempo para escribir. "No me quedan energías. Por eso le digo a los jóvenes que escriban mientras puedan porque es un don que se va perdiendo", contó Lessing a la BBC.

Entre sus libros más importantes están "Canta la hierba" (1950), "El cuaderno dorado" (1962), "Diario de una buena vecina" (1983) y "El viento se llevará nuestras palabras" (1987).

Fuente: La Tercera

Do not give Doris Lessing any more prizes.

Nude men on film, must be a gag.

The underground movement of gay hip hop.

David Thomson writes a tribute to David Lean.

Mike Tyson is reinventing himself - through documentary.

Sasha Frere-Jones discusses the genius of Arthur Russell.

No love at all for Speed Racer on Screenjabber.

The Independent talks with Jodi Picoult about her new book.

New Zealand as pop mecca?

Harper's asks questions to Errol Morris.

Eddie Izzard talks to the Chicago Sun-Times.

Emmanuelle Seigner talks to the San Francisco Chronicle.

Finally, download the new episode of Silence in C Minor right here.